Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, som förvärrat hans engelska Majestäts angelägenheter.
Parlamentet fortfar att vara tillsammans och är i besittning
af alla stora städer, alla hamnar samt har alla presbyterianema
på sin sida. Konung Karl I begär understöd, hvilket
drottningen ej mera kan förskaffa från Holland.«
«Vi måste skicka hjelptrupper åt min engelska svåger,«
sade Ludvig. Men han ville se de föregående, detta ämne
rörande handlingar, och då han läste kardinalens
anteckningar, fann han att ministern egenhändigt tecknat på engelska
konungens första begäran om undsättning: —
«Man måste noga besinna sig och dröja ... Parlamentet
är starkt; konung Karl räknar på skottarnej — de skola sälja
honom.«
«Man måste taga sig till vara. Der finnes en krigare,
som har besökt Vincennes och sagt att man aldrifj hör slå
furstar annat än på hufvudet. MÄRKLIGT!« hade kardinalen
tillagt, hvarefter han hade utstrukit detta ord och i stället
skrifvit: Fruktansvärdt!«
Och nedanföre.
«Denne man beherrskar Fairfax: — Han låtsar hafva
ingifvelser; det blir en stor man. — Undsättningen nekad; —
bortkastade penningars
Konungen sade då: «Nej, nej, jag vill Tanta; vi skola
ej förhasta oss.«
«Men, sire,« invände Chavigny, «händelserna följa snabbt
på hvarandra; om kuriren uppehålles en timme, kan
konungens undergång påskyndas ett år«
«Hafva de kommit så långt?« frågade Ludvig.
«Uti Independenternas läger predikar man republiken
med bibeln i hand; uti Rojalisternas tvistar man om rang
och skrattar.«
«Men ett ögonblicks framgång kunde rädda allt.«
«Stuartarne äro icke lycklige, sire,« svarade Chavigny
vördnadsfullt, men med en ton, som gaf anledning till
mycket eftersinnande.
«Lemna mig ensam,« sade konungen misslynt.
Statssekreteraren utgick långsamt.
Då såg sig Ludvig XIII sådan som han var och
förskräcktes öfver den tomhet han fann inom sig. Till en bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
