Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill dö. Jag har således ingenting att tillägga för min egen
del; men om j viljen vara rättvise, skonen j den persons lif,
som konungen sjelf kallat den redligaste man i Frankrike,
och som endast dör for min skull.«
«För in honom,« sade Laubardemont; hvarpå två
vaktknektar afhämtade de Thou.
Han inträdde och bugade sig med värdighet, hvarefter
han med ett mildt leende på sina läppar sade till Cinq-Mars,
i detsamma han omfamnade honom: — «Vår äras dag har då
ändtligen infallit, och vi gå att förvärfva himlen och erig
salighet,«
«Min herre,« sade Laubardemont, «vi hafva af herr de
Cinq-Mars sjelf inhämtat att ni afvetat sammansvärjningens
De Thou svarade genast utan minsta oro samt alltjemt
småleende och med nedslagna Ögon :
«Mine herrar! jag har tillbragt mitt lif med att studera
de verldsliga lagarne, och jag vet att en anklagad icke kan
fällas på en annans bekännelse. Jag kunde äfven upprepa
hvad jag förut yttrat: att ingen skulle satt tro till mina ord,
om jag utan bevis angifvit konungens bror. Ni ser således
att mitt lif eller min död äro i era händer. Likväl och då
jag noga skärskådat alla omständigheter, har jag tydligen
insett, att i hvilka lefnadsförhållanden jag än må komma, skulle
lifvet dock vara en börda för mig, sedan jag förlorat
Cinq-Mars. Jag tillstår och bekänner således, att jag afvetat hans
sammansvärjning och att jag gjort hvad jag förmått att afråda
honom derifrån. Han har trott mig vara sin ende, trofaste vän,
och jag har ej velat förråda honom; derföre anser jag mig
saker, i följd af de lagar min egen fader anfört, hvilken, som
jag hoppas, äfven skall förlåta mig.«
Vid dessa ord kastade de båda vännerna sig i
hvarandras famn, och Cinq-Mars utbrast: — «Min vän, min vän,
hvad det grämer mig att hafva vållat din död! Två gånger
har jag svikit dig, men du skall få veta hvarföre.«
Men de Thou omfamnade och tröstade honom, sägande
med ögonen riktade mot höjden: — «Ack, hvad vi äro
lycklige, som få sluta våra dagar på detta sätt! Hvad hafva vi
väl gjort, för att vara värdiga den nåden, att få dö som
martyrer och den sällheten att fä dö tillsammans ?«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
