Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domrarne voro ej beredde på detta saktmod, och sågo
förvånade på hvarandra.
«Ack, om jag bara hade en bardisan!« sade en hes
stämma (det var den gamle Grandchamps, som smugit sig in
i rummet, och hvars ögon gnistrade af vrede) «så skulle jag
snart befria nådig herrn från alla dessa svarta domare.«
Två hillebardierer ställde sig nu stillatigande bredvid
honom, hvarvid han tystnade och, för att trösta sig, ställde sig
vid ett fönster, som låg utåt strömmen, och der solen ännu ej
stack in, samt tycktes ej vidare egna någon uppmärksamhet
åt det som föregick i rummet.
Emellertid sade Laubardemont, som började frukta att
domrarnes hjertan kunde bevekas, med högröst: «Enligt herr
kardinalens befallning skola dessa herrar undergå pinligt
förhör af första och andra graden.«
Cinq-Mars återfick af förtrytelse häröfver sitt fordna
lynne, och i det han lade armarne i kors öfver bröstet, gick
han fram två steg emot Laubardemont och Josef, hvilka
dervid råkade i förskräckelse. Den förstnämde förde handen
ofrivilligt mot sin panna.
«Äro vi här i Loudunh« frågade fången.
Men då de Thou i detsamma närmade sig honom, fattade
hans hand och tryckte den, tystnade Cinq-Mars och betraktade
domrarne med lugn uppsyn, hvarefter han fortfor: — «Mine
herrar, detta tyckes mig väl rått; en man vid mina år och af
mitt stånd borde ej blifva föremål för alla dessa formaliteter.
Jag har sagt allt och jag skall ännu en gång säga allt. Jag
går frivilligt och med gladt mod till döden: något pinligt förhör
behöfves således icke. Det är ej sådana själar som våra, hvilka
man kan aftvinga hemligheter genom kroppsliga plågor. Vi
hafva frivilligt gifvit oss fångne, på den timme vi sjelfve
utsatt; vi hafva endast sagt er hvad som erfordrades för vårt
sakfällande; j hafven fått veta hvad j önskaden; mera säga
vi icke.«
«Hvad säger ni, min vän?« inföll de Thou... «Mine
herrar, han misstager sig. Vi vägra ej att emottaga det
martyrskap, som Gud erbjuder oss, vi begära det.«
«Men,« sade Cinq-Mars, «huru kan ni tro er behöfva
dessa skändliga plågor, för att vinna himmelriket? Ni, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
