Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom ett sädesfält. Der fanns mången, hvars hufvud
beskref en temligen stor cirkelbåge, under det hans fötter stodo
orörlige, och åtskillige ynglingar måste bäras ut afdänade.
Emot sin vana stack ministern sitt köttlösa hufvud utom
logen och helsade de församlade med en uppsyn, som skulle
vara nådig. , Denna tillgjorda vänlighet besvarades blott från
logerna; parterren förblef tyst. Richelieu hade velat visa att
han ej fruktade allmänhetens dom öfver sitt arbete, och hade
derföre tillåtit att alla, som inställde sig, insläpptes utan urval.
Han började nu ångra sig, men för sent. Denna opartiska
församling var verkligen lika kall, som sjelfva den pastorala
tragedien; förgäfves dogo de af ädelstenar strålande
teater-herdinnorna, som voro uppstyltade på röda klackar och buro
med band utsirade stafvar i fingerspetsarne, medan deras vidt
utstående kjortlar voro behängda med blomsterguirlander, af
kärlek uti långa tirader af tvåhundra försmäktande verser;
förgäfves hungrade de oförvitlige älskarne till döds uti ensliga
jordkulor, och beklagade med högtravande fraser sin död,
under det de i sitt här inflätade band af sina skönas
favoritfärger. Förgäfves visade hofdam erna alla tecken till
förtjusning, i det de lutade sig utom logerna och försökte till och
med att dåna på det mest smickrande sätt; den stumma
parterren gaf intet annat lifstecken än den ständiga vaggningen
af deras svarta, långhåriga hufvuden. Kardinalen bet sig i
läpparna och låtsade vara tankspridd under första och andra
akterna; men då samma tystnad fortfor på parterren under
loppet af den tredje och fjerde, blef hans faaershjerta deraf
så såradt, att han lät lyfta sig till hälften utom sin loge, och
i denna obeqväma, löjliga ställning tecknade han åt sina
vänner af hoffolket, att gifva akt på de skönaste ställena, och gaf
signal till handklappningarna; de besvarades från några loger,
men den obevekliga parterren förblef lika tyst som förut, och
envisades att förhålla sig neutral under dessa upptåg emellan
teatern och de öfre regionerna. Europas och Frankrikes herre
ljungade då en vred blick på denna lilla menniskomassa, som
fördristade sig att ej beundra hans verk, och kände Neros
önskan i sitt hjerta, i det han skulle skattat sig lycklig, om
denna hop blott ägt ett enda hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
