Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men plötsligt lifvades denna svarta, orörliga massa, och
oändliga salfvor af handklappningar skallade i salen, till
största förundran för logerna, men i synnerhet för ministern.
Han lutade sig fram och bugade sig tacksamt, men hejdade
sig, då han märkte att handklappningarne afbröto
skådespelarne, hvarje gång de åter började spela. Konungen lät öppna
de hittills hopdragna gardinerna, för att efterse hvad som
kunde väcka denna förtjusning, och hela hofvet lutade sig
utom kolonnerna. Då upptäcktes, ibland åskådarne på
teatern en ung, enkelt klädd man, som nyss med besvär der
erhållit en plats; allas blickar riktades på honom. Han tycktes
finna sig mycket brydd deraf och sökte skyla sitt ansigte med
sin alltför snäfva, svarta kappa. Vid! Vid! ropade parterren
under fortsatta handklappningar. Corneille, som blef skrämd,
smög sig undan emellan kulisserna och allt blef åter tyst.
Alldeles utom sig af vrede lät kardinalen derefter
sammandraga gardinerna för sin loge och bära sig till sina gallerier.
Då verkställdes ett annat upptåg, som Josef längesedan
förberedt, och hvarom han gifvit sina föreskrifter’ före sin
afresa från Paris; ty då kardinal Mazarin ropade, att det
vore genare om hans Eminens fördes genom ett högt fönster,
hvilket blott låg en aln öfver golfvet och ledde ifrån logen till de
inre rummen, lät man öppna detta fönster, hvarpå pagerna buro
länstolen med kardinalen derigenom. Strax höjde sig
hundratals röster, för att förkunna och utbasuna den stora
Nostra-damiska profetians fullbordan. Man sade halfhögt åt
hvarandra: den röda mössan (bonnet rouge) är hans herrlighet;
quarante onces är Cinq-Mars; tout plira är de Thou.
Hvilket lyckligt himlens utslag! Hans Eminens beherrskar
framtiden, liksom det närvarande.
Sålunda framtågande på sin rörliga tron genom de
långa, praktfulla gallerierna, afhörde han detta ljufva
sorl af ett nytt slags smicker; men känslolös för dessa
uttryck, som förgudade hans snille, skulle han efterskänkt och
bortbytt alla dessa loford emot ett enda uttryck, en enda
åtbörd af den orörliga, oböjliga publiken, om detta också varit
ett utrop af hat; ty man kan qväfva knorr och knot, men
huru skall man kunna bestraffa tystnaden? Man förhindrar
ett folk att begå våldsamheter, men hvem kan förbjuda det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
