Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nålen, hvarest konungen väntade henne efter tragedien. Den
allvarsamma Anna af Österrike bevistade nämligen aldrig
något skådespel; men hon hade ej kunnat afslå
premierministerns bjudning till den Öfriga högtidligheten. Rikt smyckad
med perlor, hvilken prydnad hon föredrog framför alla andra,
stod hon i sitt bönerum färdig att fara. Hon stod jemte
Maria af Mantua framför en stor spegel och roade sig att lägga
sista handen vid den unga hertiginnans toilett, som, klädd i
en lång rosenfärgad klädning, med uppmärksamhet, ehuru
med en viss ledsnad och misslynthet betraktade sin grannlåt.
Drottningen betraktade sitt eget verk i Maria, och
oroligare än denna prinsessa, tänkte hon med fruktan på den
stund, då detta flyktiga, öfvergående lugn skulle upphöra.
Sedan samtalet i Saint-Germain och sedan det olyckliga
brefvets avfärdande hade hon ej ett ögonblick lemnat den unga
prinsessan ensam och hade gjort sig all möjlig möda att leda
hennes sinne på den väg hon på förhand utstakat; ty
hufvud-draget i Annas af Österrike karakter var en oböjlig
envishet i hennes beräkningar, hvilka hon med matematisk
noggranhet ville göra till rättesnören för alla tilldragelser och
passioner, och utan tvifvel har denna omedgörlighet varit
orsaken till alla olyckorna under hennes regentskap. Det
olycksbådande svar Cinq-Mars gifvit på hennes bref, hans
arrestering, hans dödsdom, allt hade hon sorgfälligt förtegat för
prinsessan Maria, hvars första fel onekandes hade varit ett
utbrott af högmodig egenkärlek och ett ögonblicks glömska.
Drottningen var likväl godsinnad och hade bittert ångrat och
förebrått sig sitt förhastande att skrifva i så bestämda
ordalag, hvilkas följder varit så beklagansvärda, och hon hade på
allt sätt sökt godtgöra sitt misstag. Då hon betraktade sin
åtgärd i förening med Frankrikes väl, gladde hon sig visserligen
öfver att sålunda med ens hafva i sin linda qväft ett inbördes krig,
som skulle skakat staten ända i dess grundvalar; men då hon
såg sin unga vän och betraktade denna täcka varelse, som
hon afbrutit i dess blomstring, och besinnade att en gubbe
på tronen ej kunde godtgöra den oersättliga förlust hon gjort;
då hon besinnade den gränslösa hängifvenhet och denna
fullkomliga uppoffring, denna oinskränkta försakelse hon nyss
funnit hos en tjugutvå-årig yngling, som visat en så stor ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
