Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att förhålla sig stilla? Förföljd af allmänna meningens
efterhängsna spöke, trodde sig den dystre ministern icke i
säkerhet, förrän han befann sig midt i sitt palats, omgifven af sitt
darrande, smickrande hof, hvars vördnadsbetygelser snart
kommo honom att glömma, det några få personer fördristat
sig att icke beundra honom. Han lät nedsätta sin bärstol midt i
sina väldiga salar, och då han derifrån blickade omkring sig som
en konung, började han uppmärksamt mönstra de mäktiga och
underdåniga män, som omgåfvo honom; han räknade dem
och beundrade sig sjelf. Alla de stora slägternas hufvudmän,
kyrkans furstar, alla parlamenternas presidenter, arméernas
marskalkar och öfverbefälhafvare, påfliga nuntien, alla rikens
sändebud, republikernas deputerade och senatorer stodo
orörlige, ödmjuke och uppställde omkring honom, likasom
afbi-dande hans befallningar. Ingen blick vågade mota hans,
ingen röst vågade höja sig utan hans tillåtelse, intet beslut
vågade någon fatta i hjertats hemligaste vrå, ingen tanke som
ej utgick ifrån honom. Det stumma Europa afhörde honom
medelst sina representanter. Då och då höjde han sin
hefallande stämma och utkastade ett nådigt ord i denna
prunkande krets, likasom en skärf i tiggarhopen. Den af prinsarne,
hvilken en sådan nåd tillfallit, lät genast förmärka detta genom
den stolthet, som strålade i hans ögon, den glädje som lyste
i hans ansigte; en sådan person blef i hast förvandlad till en
annan menniska, och tycktes hafva gjort ett hopp på ärans
och maktens trappa, ty så öfverhopades denne lycklige
hofman med plötsliga och oväntade hyllningsbetygelser, ehuru
kardinalen knappt varseblef hans öfvergående sällhet.
Konungens bror och hertigen af Bouillon stodo i hopen,
hvarifrån ministern ej vårdade sig om att kalla dem; han blott
yttrade sig om nödvändigheten att rasera några fästningar,
talade länge om behofvet af stenläggning och kajer på Paris’
gator, och lät Turenne med ett par ord förstå, att man torde
skicka honom till italienska armén, för att under prins
Thomas förvärfva marskalkstafven.
Då Richelieu sålunda i sina mäktiga händer vägde
Europas största och minsta angelägenheter, under en
bullersam fest, i sitt präktiga palats, underrättades drottningen i
Louvren att timman nu vore inne att begifva sig till kardi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
