- Project Runeberg -  Cinq-mars, eller En sammansvärjning under Ludvig XIIIs regering /
353

(1864) Author: Alfred de Vigny
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ludvig, som var fullkomligt känslolös, gjorde dervid ej
den minsta rörelse, och uppställde med afmagrad och darrande
hand sina pjeser till ett nytt parti. Dessa båda döende tycktes
draga lott om deras sista stund.

Ett väggur slog i detsamma 12. Konungen upplyfte
hufvudet: «Ah, ah!« sade han, «i dag vid denna timme har
vår käre vän herr le Grand öfverstått en svår stund.«

Ett genomträngande skrik hördes i detsamma helt nära
honom; han ryste och kastade sig åt sidan, så att han stjelpte
omkull spelbordet. Maria af Mantua låg sanslös i drottningens
armar, hvilken grät bittert och hviskade till konungen: —

«Ack, sire! ni har en tveäggad bila.«

Hon slösade derefter moderliga omsorger och kyssar på
den unga prinsessan, som, omgifven af alla hofdamerna,
vaknade ur dåningen endast för att falla i en våldsam gråt. Så
snart hon åter öppnade ögonen, sade drottningen: — «Ack
ja, mitt stackars barn! du är nu drottning i Polen!«

Det har ofta inträffat, att samma tilldragelse, som
förorsakat tårar i palatset, åstadkommit munterhet utanföre; ty
folket tror alltid att glädjen är hemmastadd vid fester.
Ministerns återkomst firades med nöjen, som varade fem dagar
å rad, och hvarje afton skockades hufvudstadens invånare
under kardinal-palatsets och Louvrens fönster; de sednaste
upploppen hade liksom gifvit dem smak för allmänna rörelser.
De hastade från gata till gata, med en nyfikenhet, som
stundom var våldsam och förolämpande, hvarvid de än framtågade
i tysta processioner, än under upphäfvande af ihållande
skratt-salfvor eller hvisslande och tjutande, allt utan rimlig
anledning. Flockar af ynglingar slogos i gathörnen eller dansade
i ring på torgen, liksom de velat gifva luft åt någon obekant,
glad förhoppning eller någon ursinnig glädje, som beklämde
hjertat. Det var anmärkningsvärdt, att den dystraste tystnad
rådde just på de ställen, der ministern låtit bereda tillfällen
till lustbarheter, och att folket föraktligt gick förbi hans starkt
upplysta palats. Om några röster höjdes, skedde det blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cinqmars/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free