Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I slutorden af sitt företal häntyder Adlerbeth säkerligen
på Leopold, hvilken med sina råd och dåd varit honom
behjälplig att undvika och borttaga felaktigheter. Det behöfves
icke flera bevis för att Adlerbeth under sådan ledning ej
skulle blifva den franska smaken otrogen.
Likaledes har Adlerbeth inlagt körer i ”Ifigeni i Auliden”
efter föredöme af Algarotti, såsom han själf nämner i
företalet. Men körer förekomma redan i den af grekerna
inspirerade Racines tragedier ”Esther” och ”Athalie”. Hos
Adlerbeth är det en nyhet, som sammanhänger med hans
nyklassicitet.
Thorild är den som bryter den exklusiva franska smaken
i vårt land, men själf var han icke dramatiker. Lidner, som
nästan kan räknas som hans lärjunge, har däremot skrifvit
ett par dramer. I dessa visa sig äfven drag lånade från
Shakespeare. Så har han i ”Adelaid” inlagt en teater i
teatern liksom senare i Operan Medea. Och hans tragedi
Erik XIV är en stillös blandning af franska och Shakespearska
reminiscenser1.
I det svenska dramat under sjuttio- och åttiotalen finnes
således icke många afvikelser från den franska typen. De
nyheter, som förekomma, äro af samma art som de, hvilka
Voltaire infört på den franska scenen efter Shakespeares
föredöme. Det är redan vidrördt, att handingarne ofta äro
flera än en och att ämnena äro exotiska eller fosterländska.
Man håller icke heller så noga på ställets enhet. I Risteils
”Domald” försiggår slutscenen på en annan plats än det öfriga
dramat, nämligen framför templet. (Jämför Voltaire.) Man
lägger också an på ett rikare dekorativt system, och
folkmassor uppträda på scenen, ofta ordnade till praktfulla
processioner. Detta var ett försök att göra lokalfärg. Trots
sina uttalanden i företalet till Odin har Leopold i denna
tragedi i anslutning till Voltaires Tancréde velat gifva en
rikare bild af lokaliteten, än hvad som tidigare varit brukligt
i det franskt klassiska dramat på svensk grund. En blick på
den ovanligt långa _ scenanvisningen visar, hvilken uppmärk-
1 Jfr Lamm, Lid ner stud ier, Samlaren. 1909, Levertin, Teater och
drama, sid, 101*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
