Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och moralen deras svaga sida. Första jag får tid och mina böcker
till mig, skall jag göra det allra vackraste utdrag i verlden ur
våra författares skrifter och endast af hopflickade sentenser,
utrop, ack, ve, ho och hoj! — med ett ord det skall bli så
mägtigt och moraliskt, så hjerta, själ och sinnen rörande, att
polisen nödvändigt nödgas blanda sig uti spelet.”
Ett helt annat intryck gjorde på honom Siri Brahe,
hvilket stycke han först detta år tyckes hafva sett uppföras
(H, I, 113, 26 juli 1805):
”1 går afton såg jag Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna,
som verkeligen är en af de bästa pjeser jag sett, ehuru jag ej
är fullkomligen nöjd med aktion. J. G. förföll så ganska ofta
in i predikoton och predikoaffekter; Schylander (Tegel), ehuru
han kanske spelte bäst, parodierade alltför ofta sin role, och
Siri hade lärt sig att sucka och pusta på franska maneret. Det
vore verkligen rätt bra, om någon kristen själ ville påtaga sig
att enligt Kellgrens metod införa litet dramatik i Stockholms
Posten. Emellertid var pjesen ganska bra, ehuru* kanske Stinas
och Annas nyfikenhet var något öfverdrifven och här och der
moraliska bitar inflöto, men då man känner Gustafs smak, bör
man ej undra derpå. De hade passerat obemärkta — så djupt
kände man det öfriga — om ej Stockholms vaksamma allmänhet,
glupsk och begärlig efter sitt namnam, gett sig att dundra besatt
med händer och käppar. Jag förstår ej, hvarifrån man här har
fått en så fin smak för moraliska sentenser. Det blir väl ej
annat utaf, än att skrifva den omtalta tragedien å la francois.
”Men jag står här som jag vore förrykt och pratar om
tragedier. En Tieck, en Tieck! Ack hvad en svensk Mästerkatt skulle
göra för en god verkan, men ej endast deruti, utan äfven i allt
annat!”
Den 8 augusti 1805 (H, I, 118) hade han tillfälle att
se ett nytt stycke af Kotzebue, Den kloka frun i skogen eller
den stumme riddaren. ”Däruti sågos flera lyckliga Coup de
Theatre, andesyner och dylikt, annars ingenting, illa
öfver-satt. Ett par tre goda uttryck hördes, hvaraf jag igenkände
två ur Shakespear. De lyste som perlor i en gödselhög. Som
jag var med min morbror, Asessor Hertzman (öfversättaren
af 30 åra kriget och fått ett accessit i Sv. Akad.), hade jag
ganska roligt åt vårt publikum.”
Den 8 november 1805 såg han Kellgrens Gustaf Vasa
(H, I, 134):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
