Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag har sett Gustaf Vasa, svenska snillets ära, och frågar
du mitt omdöme — den var — grann, den var grann, grann.
Det är allt, hvad jag kan säga och, vet du, det betyder mycket
hos en sådan pöbel, som Stockholms almänhet, der snille ersättes
genom plumpa ekivoker och smaken genom en öfverdrifven
moralisk känslighet. Min föreställning öfverträffade likväl
verkligheten, utom vid det i 1 akten 4 scenen framkommande
Christierns hof. En så lysande prakt är knappt tänkbar. Allt
skimrar , likt ett féslott, äfvensom den dekoration, som föreställer
ärans tempel midt igenom en sol. Karsten spelade Christiern
och vann almänhetens bifall, ej så mycket genom sitt förträffliga
spel uti 3 a. 1 sc. och på flera andra ställen, som genom sina
gurglingar, hvilka vår almänhet förgudar. I 1: a akten kunde
jag likväl ej alldeles med honom; han tycktes däruti röja,
att [han] trodde storheten bestå i att sätta näsan rakt i vädret.
Häftiga scener deremot spelar han mästerligt. Norrby speltes
af Cederholm, som vann en del af allmänhetens bifall, men ej
aldeles mitt. Man väntar ej att en sådan man, som genom sin
karaktär säger: det är jag, som befaller, men lyder likväl, står
som en skolpojke och 1 akt. 5 sc. biter sig i naglame. Viderberg
spelte G. W. enligt min tanke, men den är ej allas, väl, han
anfäktade sig ej tillräckligt och derför tyckte väl den förnäma
pöbeln, att han var kall, jag tyckte, att han lyckades förträffligt i
2 akt, 3 och 4 scenerna, men ofta vet man ej, hvad man sjelf
vill. De öfriga af aktörerna kunde ej märkas, ehuru hvar och
en försökte att göra det bästa. Fru Müller spelte Christina
ganska bra; isynnerhet den skenen, der hon trotsade Christ.
Äfvensom i 2 Act. 4 sc., der hon ypperligt väl markerade sin
glädje öfver Dalkarlarnes mod. Skön, skön var den glädje hon
röjde, då Dalkarlarne yttrade sitt mod, beständigt kastade hon
glada blickar på Norrrby, som sluteligen öfvergick till den största
glädje. Cecilia af Eka speltes af mamsel Frank, som temmeligen
väl döljde sina ack och o !, de öfrige damerne voro ej betydlige,
äran föreställdes af fru Kyster (fordom Mamsel Hjortsberg), som
dansade förträffligt äfven som Pallas (fru Åbergsson). Detta
är i korthet mitt omdöme om sjelfva action, hvad piecen angår;
så är det öfver mitt taddel. Den är emellertid för grann . ..
I allmänhet kan [jag] ej förstå, hvad det är man förgudar i
våra operor; jag finner dem ej sannolika eller rimliga, så framt
de ej ske genom syner, förvandlingar eller dylikt, hvaruti
Shake-spear gett så mästerliga exempel.”
Den 31 januari 1806 (H, I, 144) skrifver han: ”Roland,
opera, uppfördes härom dagen, dum och fransysk, öfversatt
efter Quinault. Föreställ dig den platte Lindström spelte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
