Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans smak bestämdes under dessa är också i mycket
af dagens härskande moderiktning. 1805 (H, I, 134, "/„J
läste han Iffland. Man finner i hans första arbeten, såsom i
det följande skall visas, många spår af skräck- och
riddar-romantiken hos Kotzebue, samt hans efterföljare; af dessa
kan särskildt nämnas Lindegren, hvars dramatiska arbeten
ännu 1805 fängslade hans intresse. ”Du måste likväl
med-gifva,” skrifver han till Hammarsköld, ”att i hans
(Lindegrens) skådespel finnas åtskilliga väl hållna karaktärer”
(H, I, 122, xl9 1805). Småningom arbetar sig Livijn dock
bort från Kotzebuaderna, och det beror väl framför allt på,
att han genom läsning af utmärkta dramatiska författare får
tillfälle att röra sig i en annan sfär. En hastig blick på hans
läsning under dessa år skall visa detta.
Den 1 december 1803 (H, I, 138) berättar han att han läst
Schillers ”Die Räuber”, ”Fiesko” och ”Macbeth”.
Karaktäristiskt nog är det denna sista pjes, öfversatt af Schiller,
som mest slågit an på honom. ”Machbet var en stor
människa, och detta hans tal, när Bankos ande visade sig, tillika
med det, innan han strider med Mackduff, äfven hans frus
sömnvandringar, äro skönheter, och detta stycke skulle blifva
förskräckande utan några hexor etc. Hvad Turandot är för
en man, känner jag ej. Jag har åtminstone aldrig hört honom
omtalas.”
Redan vid denna tid hade Livijn vändt sina blickar till
England. Med mödå arbetar han sig ännu igenom texterna,
men han kan också stolt utropa, att han snart skall läsa
dem lika ledigt som de svenska författarna. Han delade
icke Hammarskölds blinda beundran för den tyska
litteraturen. Du kan knappt fatta, till hvilken grad desse lånat
af engelsmännnen, utbrister han i ett bref (H, I, 66, 13
april 1804).
1 juli 1804 (H, I, 75) finna vi honom första gången
fördjupad i läsningen af en Shakespearsk text. Han ämnade
hålla sitt inträdestal i V. V. öfver Shakespeare:
”Jag skall taga en lärd min på mig och docera hvaruti?
— aldeles icke i estetiken — ty då borde jag vara en
Auri-yillius, en Lidbeck. Den auktorn, jag vill hålla mitt inträdes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
