Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du sade då: jag vill blott likna bäcken
Och gagna der mitt lugna lif förrinner.
Den är ej stor, som stupar utaf bragden
Och i ett ögonWick förvånar verlden,
Nej, den hvars lif en kädja är af dygder,
I stillhet gjorda, och hogkomna blott
Utaf den Gud, som tecknar menskans öden.
Gå yngling, likna nu den lugna bäcken.
Ett annat exempel kan hämtas ur den vackra
fängelsescenen i femte akten:
Torkel (sofvande)
(Det börjar dagas, första solstrålen inbryter.)
Torkel (vaknar).
Ja, gamla vän, du har ej svikit gubben
Du fläktade mig ljufva drömmar, göt
En salig hvila på min bädd; så sofver
En brottsling ej. Naturens goda mor!
Du flyr från purpurbädden för att herska
i kojan, sluter der den usles öga,
. och tröstar med en diktad salighet.
Förgäfves ropar dig den mäktige
Med harpans samljud, och du dväljs ej der
Du skymtar blott att håna de begär,
som tära honom i en lögnfull dvala.
Än vrider han sig trött, då bygdens söner
Med olärd röst berömma ljusets far,
Och helsa dig, du glada sol, hvars strålar,
Med magisk kraft upplifvar skapelsen.
Se, allt förmildras, hit du tränger äfven
Och kallar i mitt minne flydda stunder.
Så log min ungdom äfven, och då flög
Jag yrande att fånga nöjets fjäril.
Då jag blef man, såg jag blott ärans sol
Uti sin middagshöjd och tjustes af
Dess värma. Skall ej du uppå din brant
Mottagas af ett moln? — Hvad skadar det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
