- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
108

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur böljans graf, skall du med ungdoms glans
Framskimra åter. Gud — det skall jag äfven.

Ja, denna längtan ljuger ej ett hopp,

Som fruktan föder. Nej, jag känner att,

Om äfven verlden krossades, skall dock
Min själ gå lik en Fenix utur lågan,

Och ständigt genom högre kretsar hinna
Odödligheten. Gud! En helig tröst!

Den röfvas icke mig med maktens prydnad;

Mitt eget bröst är nog för mig. Jag skall
Ej frukta döden — jag har redan sett
. Den ofta — och måhända alltför ofta.

Jag skall ej fasa för dess drömda smärta;

Hvad är väl lifvet annat än en suck,

Ett fängelse, och döden löser bojan,

Och bjuder mig till mera höga nöjen.’

Jag trotsar icke den, jag böjer endast
Mitt hufvud för den mäktige och tillber
I stoftet; mörka äro himlens vägar,

De leda likväl säkert till vår lycka.

.Ja, skiftande framslingra menskans öden,

Än öfver ödemarker, än förskönas
De utaf hoppets stränder. Fasta hopp!

Du är ej danadt för en dödlig verld,

Här skymtar blott din skugga, men vid grafven
Der mottar du oss kärleksfullt och tröstar
vårt hjerta med en uppfyld verklighet.

Livijns versbehandling är för öfrigt ganska ojämn. I
den ofvanstående redogörelsen för dramat citeras verser, som
långt ifrån äro felfria. Se t, ex. Christinas monolog, II, 1.

Men vanligen är versen fulltalig och icke behandlad
utan ledighet, särskildt om man betänker, att det är en [-nybörjare,-] {+ny-
börjare,+} som här försöker sig i en versart, hvilken vid denna

tid var så godt som ny i den svenska litteraturen. Någon
verklig dramatisk karaktär har hans vers däremot icke.
Repliken afklippes sällan. Hvarje talare får utveckla sin tanke
till slut, utan att den tilltalade ingriper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free