Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intrigtragedi, där prästernas skurkaktighet utgör den
drif-vande faktorn.
Men just denna ofärdiga form, just detta vacklande
mellan olika systemer är det, som gör Livijns drama historiskt
intressant. Liksom i ”Gyritha” se vi tydligen, hvilka
svårigheter det kostade honom att lösrycka sig från det Gustavianska
dramats form, och huru oklara i själfva verket hans ideer
ännu voro om det engelskt-tyska dramat, som han ville
efterbilda. Livijns och Hammarskölds diskussion angående dramat
belyser detta sakförhållande. Några utdrag ur brefväxlingen
må för att ytterligare bestyrka detta här följa:1
Den 7 december 1804 skrifver Hammarsköld (H, I, 98):
Hvad din plan till Torkel Knutson angår, är jag med den
ganska nöjd, och jag ber dig för allting utföra den. Fanten nämner
en Peder Porse, som ofta åtfölgde Marsken, skulle det icke
vara så godt att göra honom till Christinas tillbedjare och Torkels
vän? — Arvid eller någon som behåller hans rol får du aldeles
intet taga bort, den är alldeles nödvändig. Hans verksamhet och
hetta sätter lif i hela spelet, det enda jag kunde vid den hafva
att anmärka är, att jag tror, att han blir för interessant, det vill
säga att åskådarens deltagande odelat skänkes honom, då det
likväl borde tillhöra Torkel Knutson. — Estetici hafva gjort
den regel, att en hjeltes karaktär aldrig bör framställas utan fläck,
och dertill hafva de sina goda skjäl, dels i den större naturlighet
deraf uppkommmer, och dels deraf att då konsterna äro ämnade
oss till tröst under vårt lidande, så bör dess representationer ej
nedslå vårt mod, att det skulle nödvändigt ske, om en fullkomligt
dygdig man likväl lemnades ett rof för olyckan. — Hoc amet
hoc sperne promissis carminis auctor. I 3 actens första scen
upgöra Munkarna en plan att förinta Valdemars kärlek till sin
Gemål, och medan de tala, synes Valdemar med en munk
sysselsatt med att utföra detta vackra anslag. Här tycker jag, att
verkningen följer för strax på orsaken, hvilket stöter sannolikheten
något. Den ström af skällsord, som du i 4 act. 5 scen låter
utflyta ur abedissans mund, skulle jag önska att du snart
för-dömmer och låter flyta ganska sparsamt;2 plumpheter passa illa
med det ideella, som utgör de sköna konsternas väsende. I 5
act. 1, 2 scen har du ett tillfälle både att måla Torkels
själs-storhet och hans hopp om bättre tider, den lidande dygdens
1 Däremot anser jag det icke nödvändigt att aftrycka Hammarskölds
specialanmärkningar i det manuskript af dramat, som han genomläst. Det
väsentliga af deras innehåll finnes redan i dessa brefutdrag.
8 Livijn strök denna scen vid utförandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
