Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda tröst och mensklighetens triumf, som jag hoppas du ej
försummar att begagna. Detta är det enda jag har att anmärka
vid din plan. Det osannolika i den kan jag ej upptäcka, öfver
brottet mot tidens och rummets enhet bör du ej göra dig någon
skrupel. Utförd med den dig egna styrka, manlighet och
rikedom skall denna plan nödvändigt alstra ett mästerstycke, som
om det ej straxt skulle i Sverige blifva upfört, dock skall läsas
med nöje och en gång blifva det, och derom är jag säker, börja
en ny period i vår litteratur. Göthes Götz von Berlichingen
blef icke heller strax upförd eller i början mottagen med det
bifall den sedan fått och så väl förtjenar.
Den 29 november 1805 (H, I, 138 1j2) återsänder
Hammarsköld manuskriptet af Torkel och beledsagar det
då med följande anmärkningar:
Äfven reser nu Torkel tillbakas. Af de in margine skrifna
anmärkningar ser du, hvad jag tycker om vissa enskilta ställen.
De kunna ge dig anledning till nogare eftertanka af det hela,
och vidare genomläsning af det enskilta, och det är allt, hvad
de böra göra. Förbättrar ej skalden sjelf, blir intet förbättrat,
och hans vänner böra högst blott ge honom anledningar. Många
observationer skola kanhända förefalla dig i början mindre rätta
och äro kanske ej ändå de oriktigaste, öfvertänk derför noga
din plan och ställets svarande deremot, och du skall få ljus öfver
mycket. En större noggranhet i anseende till versifikation och
ordens stafning, är oumgängelig. — Nu några anmärkningar
öfver dina förändringar af din förr mig meddelta plan och öfver
dina karaktersteckningar.
Hvad jag först måste anmärka och gilla är inskränkandet
af de agerande personer. En öfverflödig planlös menniskja är
odräglig i det allmänna lifvet, den är det ännu mera i
konstarbeten. Då man ser i ett Teaterstycke, som gör anspråk på
att vara ett Drama, en mängd personer inkomma och gå utan
man inser skjälet till, hvarföre de komma eller gå, faller man
vanligtvis på den idéen, att de äro der endast på det Poeten
skulle få ett visst antal scener eller Acter, eller dem i sin
tillbörliga längd. Vi finna också ett obeskrifligt ringa antal personer
hos de så planmässige och regelbundne Gamla. Du tillåter mig
ofta anföra dessa store mästare, ehuru pedantiskt det må se ut;
men då du gör anspråk på att arbeta i deras spår, måste du
gå samma väg som de. Vore din afsikt den att framställa ett
modernt, ett romantiskt skådespel, i hvilket Dialogen är
hufvud-ögonmärket, så vore det en orimlighet att nämna för dig en
Sofokles eller Seneca,1 då borde — Tick, Calderon, Shakespear
1 Detta jämställande af Seneca och Sofokles är synnerligen betecknande,
8. — Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
