Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns en viss studenthumor i denna lilla fars, men
den är full af osannolikheter. Det är orimligt att Skinkina
icke i professorn skulle hafva igenkänt studenten Norberkerus.
Mer än underligt förefaller det ocksä, att en gammal
professor skulle taga danslektioner, tillsammans med sin
hushållerska.
På titelbladet till ”Tentamen” finnes ett motto: Latet
anguis in herba. Detta tänkespråk tyckes gifva vid handen,
att Livijn anonymt insändt den till någon teaterdirektion.
Detta antagande vinner i sannolikhet, om man genomläser
ett bref som; med annan handstil än Livijns, följer efter
manu-skriptena till ”Tentamen”. Det innehåller nämligen en kritik
af stycket, utfördt af en person, som blifvit anmodad att
där-öfver fälla sitt omdöme. Att det är en man af stor teater-
/
erfarenhet och sakkunskap, som öppet och strängt, men
välvilligt, säger sin mening till den unge författaren, framgår
af innehållet:
”Då jag blifvit hedrad med förtroendet att genomläsa och
yttra mig öfver M. H: s Tentamen, anser jag för min skyldighet
att wara uppriktig äfwen med farhåga att misshaga. Jag får
således göra den allmänna anmärkning, att unga Försökare alltid
börja med det svåraste af all slags Witterhet, Komedier, hvars
många fordringar, för att lyckas, man först börjar inse efter
många misslyckade försök. Tentamen har det felet att ej kunna
begripas af några andra än de, som varit vid Academien, således
endast af högst en tredjedel Åskådare; för det andra äro
Carac-tererna ej uttryckta — Professoren är än löjlig, än förnuftig,
och när han är decideradt löjlig, är det till en sådan grad, att
det öfvergår all sannolikhet, ty utan att vara galen lär man vid
48 år ej dansa ihop med sin hushållerska, alldraminst inlåter
man sig i en sådan Diskurs som dansmästaren för å bane. Hvad
Dunselius säger är endast Phoebus och Swulstighet men ej till
den grad, att man är viss antingen Författaren ment att göra
Personagen löjlig eller endast Romanesk. Latin öfverflödar ock,
och det bör ursägtas hos en nyligen från academien kommen,
enligt språket: Deraf hjertat fullt är, talar munnen. Förlåt denna
grofva uppriktighet — Dixi & Salvavi. A. B.”
Hvem är denne A. B., som så faderligt och rättfärdigt
bedömde Livijns drama, och i hvars dom man lätt igenkänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
