Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka på att återgifva dessa rent romantiska stämningar, det
vilda och passionerade, det hemlighetsfulla, öfvernaturliga
och dämoniska, måste man först hafva upptäckt denna form
af poesi, som den franska klassiciteten dödat. Det är detta,
som sker under dutet af sjuttonhundratalet och början af
adertonhundratalet. Långsamt lär man sig i Shakespeares
fotspår att återgifva dessa stämningar af fasa, hvilka han
lyckats frammana i spökscenen i Hamlet, i de tre häxornas
nattliga sejd på den öde heden eller det trolska fantasispelet
i Midsommamattsdrömmen och Stormen. Bürger och Goethe
återfinna folkvisans enkla tongångar. Tieck återberättar
gamla medeltidssagor, hvilka rokokon endast kunnat använda
till roande eller slippriga contes. Han skapar också
sagospelet, och den romantiska operan är från litterär synpunkt
intet annat än ett sagospel.
Det är säkerligen på dessa och liknande förhållanden,
som det beror, att den rent romantiska utvecklingen på
musikens område ’följer så sent. Den första romantiska
operan är i själfva verket Karl Maria von Webers
Friskytten, hvilken uppfördes första gången år 1821; i denna
opera är motivet hämtadt från en folksaga om Satan såsom
den vilde jägaren, hvilken hjälper den skytt, som förskrifver
sig till honom, så att han alltid träffar målet. Goethes
mästerliga behandling af det sataniska i Fausttragedien hade åter
framlockat intresset för alla dessa gamla trollsagor, hvilka
ännu lefde bland folket. För öfrigt erbjuder det inga
svårigheter att påvisa denna operas samband med den nationella
strömning, som i Tyskland uppkom efter Napoleonskrigen,
med balladdiktningen, Schicksalstragedien och spökromanerna
med flera samtidiga litterära fenomen. Webers opera är
numera själf lika föråldrad som denna senare genre. Den
är dock full af äkta romantisk poesi; liksom i sina senare
pperor ”Euryanthe” och ”Oberon” visar sig Weber här som
en mästare i att framkalla rent dämoniska stämningar. Därom
vittnar målningen af den vilda jakten och af andarnes
framfart vid midnattstimman i Vargklyftan, där Kasper biträdd
af den onde anden, Samiel, stöper frikulor åt den förtviflade
skytten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
