Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författare hafva troligen varit hans källa för de historiska
händelserna. Huruvida han dessutom känt till de folkvisor*
som behandla detta ämne, låter icke af de föreliggande
fragmenten afgöra sig. Omöjligt är det icke, att han i Rääfs
samlingar kunnat finna en eller annan af dessa.
Den historiska händelse, som i dramat framställes, var
som bekant följande. Riksrådet Svantepolk Knutsson hade
en mäkta skön dotter, hvilken, efter hvad det sades, mot sin
vilja var förlofvad med danska drotsen David Torstensson.
Detta förtröt den hurtige riddaren Folke Algotsson, en son
till lagmannen öfver Westergötland. Med sin broder Carl
Algothsons tillhjälp bortröfvades ungmön. Riddaren förde
henne till Norge, där Folke fullbordade sitt äktenskap med
henne.
Så snart Magnus Ladulås fick underrättelse om rofvet,
lät han i fängelse inmana lagman Algothson och dennes son,
Rörik. De öfriga Algothsönema, Petter, Bengt och Carl, togo
vägen åt Norge. Äfven biskop Brynolf i Skara, som var
Folkes broder, åsamkade sig konungens onåd, och det dröjde,
innan full försoning åvägabragtes emellan dem. Lagmannen
och Rörik blefvo frigifna; Carl däremot, som olofvandes
vågat sig tillbaka till Sverige, troligen i förlitande på, att
konungen äfven skulle benåda honom, sedan han försonat
sig med den öfriga släkten, halshöggs.
Det är dessa historiska händelser, hvilka Livijn valt till
ämne för sitt drama. Att fälla en slutgiltig dom öfver
behandlingen af ett drama, som endast består af en kort plan
och ett par knappast afslutade scener, låter naturligen icke
göra sig. Af planen framgår det emellertid, att han tillåtit
sig vissa tilldiktningar. Han fann troligen, att ämnet i sin
historiska klädnad saknade tragisk spets. Folke och hans
brud stannade i Norge; de öfriga medlemmarna af släkten
försonade sig med konungen. Carls våghalsiga återkomst
och halshuggning erbjöd i och för sig intet intressant. Det
gällde för Livijn att finna en mera romantisk motivering och
en mera storstilad af slutning.
Det är säkerligen därför, som han i sitt drama inlagt en
parallellhandling, hvilken samtidigt gaf dramat mera händelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
