Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller säsom ett offer för den nya läran, kristendomen, hvilken
- han omfattat. Ristells Domald är en nordisk Polyeucte;
dramat är, däruti liknande de flesta svenska tragedier under
1700-talet, mera intrig- än karaktärsdrama. Paykulls drama
spelar pä liknande strängar; det formar sig till ett försvar
för toleransens idé.
Det var emellertid knappast grekiska förebilder, som
föresväfvade Livijn; hans kännedom om den grekiska
kulturen var mycket obetydlig. Troligen var det ett arbete af
de la Motte-Fouqué, som förde Livijn pä den tanken att
använda den triologiska formen för sin ödestragedi. Den tyske
romantikern hade nämligen strax förut behandlat
Sigurds-sagorna pä detta sätt i sin triologi Der Held des Nordens.
("Sigurd der Schlangentödter”, Berlin 1808; ”Sigurds
Rache”; ”Aslauga”, Berlin 1810.) Livijn talar om dessa
dramer i ett bref till Hammarsköld, den. 26 april 1813 (H,
III, 217): ”Jag har tagit med mig de la Motte-Fouqués arbete
och äfven läst det. Jag är dermed både nöjd och missnöjd.
Den oskuldsfulla ärlighet, som borde karakterisera Sigurd
Fofnisbana och som ofta är ganska lyckligt träffad, är för
långt drifven. För att vara Ein tapfer Degen fordras
visser-igen ein ehrliches, men ej ett rent af kindliches Gemiith.
Brynhilda är väl tecknad, men det kan jag ej säga om
Gudruna; i hennes mors caracter låg visserligen begrafvet
det anlag, som vållade den andras ömsom veka, ömsom vildt
mordiska caracter, men ändå kan jag ej förlika mig med
henne. Den pies uti triologien, som jag mest tycker om, är
Aslög, ehuru dess caracter ej heller torde vara rent nordisk.”
Händelserna i De la Motte-Fouqués triologi voro
sammanknutna genom ödet, hvilket direkt upptagits ur de
gammaltyska och isländska texter, som Fouqué anlitat. I
scenen på Gnitaheden (Erste Abenteure) berättar Reigen i
dödsögonblicket om skattens förvärfvande och den
förbannelse, hvilken hvilar öfver den. Han varnar Sigurd:
Hüt’ dich du Heldenkind,
Hüt’ dich vor’m herrlichen Hort!
Wahr’ dich vor Andwar’s Ring!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
