Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Brutus blir sömnig och lägger sig, då sufflören
uppkommer och föreställer honom, att det är torget samt att
ingenting får vara på teatern under en mellanakt.”
Eller följande (4 akten, 2 och 3 scenen), som tydligen
syftar pä, att mord ej fär försiggå på scenen enligt den
franskklassiska tragediens regler:
”Nero håller en monolog och vill mörda sig, då sufflören
förehåller honom det opassande häruti och leder honom till
en kuliss.”
Af dessa olika citat framgår det också, att sufflören,
tornväktaren och vaktmästaren spela med i dramat. Livijn
har synbarligen här lånat sina effekter ur sin högt älskade
”Mästerkatt”. Att döma efter planen är det särskildt i tredje
och fjärde akten, som dessa figurer drifva sitt spel. I fjärde
akten inkommer Brutus och blir vittne till, att sufflören
hoppar ned i sin lucka, sedan han, söm öfvan relaterats,
udedt Nero, hvilken ville mörda sig, i kulissen. Han
omtalar för Metella, att sufflören mördat Nero. Därefter
inkomma Galbinus och Seneca med Neros lik, buret af liktorer.
Det lägges så, att de närvarande skymma undan det för
sufflören, hvilken Galbinus, Seneca, Metella och Brutus draga
opp ur luckan.1 Därpå inkomma senaten och romerska
folket, för hvilket Metella anklagar sufflören. Denne
försvarar sig och omtalar, hvilken elak skälm Nero varit, då
folket håller Comida och väljer Galbinus till kejsare samt
Seneca och Brutus, men då han (Brutus), pekande på sin
klädsel, afsäger sig denna värdighet. Liktorema gå
emellertid efter en toga, hvarmed sufflören, som väljes til andra
Consul, beklädes.
I den duplettplan till andra akten, som också finnes kvar,
går det ännu vildare till. Nero gör Octavia sin
kärleksförklaring. Därunder inkommer hans moder, Tarquinia, och
förevitar sin son, att han blifvit kär i en kvinna under sitt
stånd. Hon gifver Octavia örfilar, hvarefter hon begifver
sig till upplysningskommittéen och förmyndarekammaren för
att dessa skola taga rätt på Nero. Denne rådgör under tiden
med sin Cantzler, om sättet att blifva Tarquinia kvitt. Skall
1 Se not. 6, sid. 227.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
