- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
8

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io

henning berger

Han räckte mig sitt kort, som jag tog utan ett ord
och likgiltigt lät falla i knät.
Tåget rullade vidare.

Främlingen satt en stund och såg på mig, förvånad
över min ohövlighet. Jag sade icke ett ord och gjorde
ej minsta min av att återgälda presentationen.

Plötsligt upptäckte han kortet i fönsterkarmen och
blev blodröd. Men han såg icke på mig, utan stirrade
ned på sitt kort, som låg i mitt knä. Han överlade;
om, hur han bäst skulle kunna draga sig undan utan
att verka förödmjukad.

Ångrande min momentana lust till översitteri, slöt
jag ögonen och låtsades sova, för att han skulle dess
lättare kunna avlägsna sig. Men jag föll verkligen i
sömn, och då jag vaknade, var jag ensam i kupén.

Nu satt jag här med hans kort, nickande och
gäspande, och repeterade den lilla episoden. Det började
mörkna och regnet sköljde i bredare fåror fönstren.
Vi hade svängt och vagnarna fingo fart — det började
hamra över skarvarna. Nu gingo vi nedåt, reskartans
kartongglas lutade, där det hängde i nätet, och mitt
käppfodral skallrade sakta. Till höger var furuskog,
stammarna stodo som pelare, men alltemellanåt kommo
yppiga lövträd med rundade former, deras grenar
sopade rutan. Vänstervyn var nu en stor slätt, där det
otydligt skymtade fruktbara fält, vinterrasser och vita
murar. Ett och annat litet ljus blänkte matt som en
citron i skymningslandskapet, vars himmel liknade det
fina siden, som fått färg som tidiga neckardruvor.

I denna blida och melankoliska aftondager, vilken
utplånade fasta gränser mellan himmel och jord, vaggad
av den sakta, för fjädrarna vibrerande vagongskak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free