- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
9

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jolin claudius’ Äventyr 17

ningen, och lullad av ett svagt sus från vindens spel
i ventiler och klaffluckor, kunde jag tro mig i gondolen
till ett framtidens luftskepp, strykande hän över okända
marker in i ett drömt äventyrsrike. Sanningen var att
jag för resten icke visste, var jag befann mig, ehuru
resans mål var mig mer än någonsin bekant. Genom
en rad huvudstupa ombyten, hit och dit, härs och tvärs,
fullkomligt på måfå, hade jag lyckats uppnå en total
ovetenhet om rutens riktning. Jag hade också
behändigt blivit fri från allt bagage — mina många koffertar
stodo nu, utan inskrivningsmärken, poletter,
adress-lappar, hotellreklamer, nummer eller initialer på för
mig okända stationer och tullanstalter. Det hade varit
ett nytt och därför tämligen ansträngande arbete, men
det gjorde ingenting, ty det var min sista resa — jag
var på vägen till alla resandes ändstation: Döden,

Så var det. Därför hade jag spelat dövstum, blind,
idiot, var jag kommit de sista veckorna. Mina vackra
guldmynt förstummade alla närgångna frågor, täppte
munnar, fingo reflexionerna att svinna med
axelryckningens: »vad angår det egentligen oss!» Därför
hade jag varit kall och hög inför herr Dohm, och
därför innehöll min reserverade kupé intet annat än en
engelsk suitcase, ett fodral, en tunn höstrock och en
gummikappa. Därför satt jag här och övervägde
närmaste tillfälle att kunna obemärkt smyga ut ur vagnen
och försvinna på andra sidan perrongen — in i en
skog — ut på en äng — ned till en vinterrass.

Ja, så var det. John Claudius orkade icke längre leva.

Här märker jag, hur ovan jag blivit vid pennans
sällskap. För några år sedan voro vi icke främlingar,
då skrev jag ännu brev, ja, ett helt år förde jag en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free