Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jolin claudius’ Äventyr
17
Någonstans i sydligaste Mellaneuropa, mellan alper
och små okända furstendömen. Jag låg ohjälpligt
fastlåst i en öde bergstrakt, där säkert inga vandrare
passerade, måhända nedfallen i en klyfta. Här skulle
jag ømkomma av svält och köld, här s"kulle jag få
umgälla det överflöd, jag dock icke bett om utan ofta
förbannat. I dagar och nätter, vilka skulle synas långa
som år, kunde jag beräkna att få lära känna alla livets
fasor och just de, som jag minst respekterat, som jag
aldrig tänkt på, ja, som jag rentut föraktat som
bagateller: att icke ha tak över huvudet, icke ha
varma kläder, icke mat, icke dryck, icke en säng...
Och ännu hemskare föreställningar infunno sig: —
kanske gamar kommo och började sönderslita mig,
äta mig levande...
Vid denna sista tanke uppgav jag ett högt nödrop,
och liksom för att råga måttet på den fasa, som alltmer
bemäktigade sig mig, och än ytterligare uppjagade
min fantasi, strök i detsamma en kall vinge som ett
stycke avflådd hud över mitt ansikte, och jag kände en
fläkt, vilken förekom mig som dödens andepust, ila
över pannan. Det var naturligtvis en läderlapp, men
den ohyggliga förnimmelsen framhävde i relief det
allvarliga i min situation.
Nu tänkte jag icke längre på hemligheten med
patronerna, icke heller på mitt föregående liv, min
släkt, ,mitt misslyckade förehavande eller något, som
hade samband med mitt förra jag. Alla mina tankar
koncentrerades ,på min belägenhet för tillfället, det
var som om jag överlade med mig själv om att hjälpa
en annan, en främmande; jag så att-säga delade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
