Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io
henning berger
i tre delar, varav första och andra personen rådslogo
om mig i tredje person:
— Vad skall du göra, sade jag, med honom här?
Vi måste hjälpa honom — han kan inte själv...
Och på nytt skrek jag till — en gång, två, många’
gånger. Först några vilda strupljud, en rad vokaler,
sedan ordet hjälp! på ett halvt dussin språk. — Men
allt var tyst och förblev tyst, icke ens ett eko hörde jag.
Då började jag gråta.
Och jag tillstår, att jag grät som en skolpojke, vilken
misslyckats i ett fuffens, blivit upptäckt och får sin
välförtjänta risbastu.
Denna omanliga gråt lättade. Då den upphörde —
lika hastigt som den börjat — drog jag några djupa
andetag och med dem klarnade mitt huvud. Även
mina yttre sinnen skärptes. Nu såg jag en rand, en
mörkning mot det mörka, ovanför mig — det kunde
vara ett skogsbryn eller en bergskam; jag hörde något
gnissla — det kunde vara kärrhjul mot en grusväg.
Men ljudet upphörde, och ögat tröttades av att följa
skuggkonturen, köldrysningarna och hungerkänslorna
kommo igen med fördubblad styrka och jag väntade
ett krampanfall — det började värka i lårbenens
tjockmuskler.
Då hörde jag ett ljud — och denna gång var det
fotsteg.
Instinkten förbjöd mig att genast ropa — jag kunde
ha skrämt den annalkande.
Jag- låg orörlig och höll andan, lyssnande,
lyssnande ... Jag tror, jag lyssnade med alla kroppens
fibrer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
