Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 131
Vid en tvär vändning såg jag i slutet av en bred
aveny en storartad vy. Det var bergjätten Bourgtal,
som reste sin kägla på avstånd. Snön skimrade i rött
på topparna. Ovillkorligt stannade jag.
— Vad är det? frågade strykaren oroligt.
Jag pekade frånvarande på alpen.
Benny nickade.
— Ja, sade han, det år nog riktigt. Men mycket
knappar ger den inte.
Han tänkte på gränssmuggleriet.
Den del av staden, jag nu befann mig i, var
arbetarkvarteret. Gatorna voro tämligen breda men
husen i ohygglig grad nedstämmande. De voro
alla lika, till form, till färg — till lukt. Två
parallella sidor i det oändliga, grå tegelstenar med
smutsgula portar, öppna fönster med uthängd
fattigmans-tvätt, stoppade grå strumpor, gulgrå skjortor. Och
på trottoarerna, vilka endast hade kantsten, men för
övrigt voro sandfyllda, ett myller av barn som av
flugor. Deras lemmar voro sneda, förvridna, smala som
tändstickor. Ansiktena liknade dödskallar. Somliga sågo
ut att vara sextio år i stället för sex. Andra hade vatten
i huvudet och liknade dessa leksaksmasker man ser
i söderns karnevalstid, bucklade, söndriga, färglösa
genom många års användning. Gatorna stank av samma
utdunstning, surkål och smutsig byk. — Jag lade
märke till att vid nästan var tvärgata stod en tjock
poliskonstapel, orörlig och bastant med händerna på
ryggen och doggögonen fästade på himlen.
— Här, sade Benny.
Jag såg en smal butiksdörr med gråslipade glasrutor,
till vilken några trappsteg ledde. Ett fönster, vilket-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
