Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOIIN CLAUDIUS’ ÄVENTYR 133
nets kvalitet. Utan att ändra en min sköt han
revolvern över till mig och upprepade:
— Fem kronor.
Mitt sotiga ansikte brände av rodnad, då jag
svarade ja till anbudet.
Pantlånaren tog fram en blankettbok, skrev något
och frågade därpå:
— Namn eller nummer?
Utan att riktigt fatta svarade jag emellertid:
— Nummer.
Han fäste en lapp vid revolvern och skrev ett långt
tal på min blankett. Därpå drog han ut en kassalåda
och gav mig en liten grön sedel med vit stämpel. —
Jag var åter i besittning av penningar.
Då jag stod på gatan kände jag mig stärkt. Den
magre Benny föreföll mig beklagansvärd. Han gjorde
mystiska teckningar i luften, som jag ej förstod, och
försvann i detsamma bakom ett hörn.
En hand lades på min axel, en tung, kraftig hand,
och fingergreppet kändes femfaldigat i min skuldra.
Jag svängdes kring så lätt som en spole och såg
in i ett runt polisansikte med stora, svarta mustascher
och buskiga ögonbryn under hjälmkanten, ögonen i
detta Simplicissimusutseende sågo på mig bistert
godmodiga.
— Hä, grymtade mannen, ä-hä, nåå — va gör du
på den här kanten, va? Tror du inte jag känner dig
på fasonen? Nå, va har du i labbarna?
Min undran över detta tilltal har jag svårt att
beskriva.
Att jag kunde tagas för en samhällets olycksfågel
av en av dess egna parias var (inbillade jag mig) min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
