Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 henning berger
dre märkvärdigt — ja, om jag skall vara uppriktig,
var det nästan litet smickrande, så där halvt
skåde-spelaraktigt, ett litet lyckat gyckel, en komplimang
till min teatraliska förmåga. Men denna känsla
försvann hastigt och burdust när lagens handhavare,
maktens betjänter, våra försvarare och beskyddare,
med andra ord Polisen, tyckte detsamma. Det var
inte alls så roligt, nej, det var tvärtom, det var
fördömt både nedsättande och allvarligt! — Såg denna
människa verkligen icke, att jag var varken en alfons
eller en tjuv, utan en främling, bättre gentleman?
Jag stirrade på honom.
— Glo du bara, sade han gemytligt, dina händer
röjer dig! Di där tassarna ha min själ aldrig gjort ett
ärligt arbete!
Jag lyssnade utom mig av förvåning. Var det
sålunda dräkten som gjorde allt, eller tvättvattnet? Mina
händer kunde ju ha tillhört en bankdirektör, vilken man
exempelvis ej tilltalar på detta sätt på öppen gata.
— Nå, sade polismannen utan att släppa
skulder-taget, va fick du därinne? Jag har inte tid stå här
längre, men vill du, skall jag kalla på skåpet? Och
dina frökenhandleder önska väl inga tagelarmband?
I detsamma gjorde han med vänstra handen en så
tydlig och förståelig gest, att jag som under hypnos
drog upp landets femkronesedel och tryckte den
kraftigt i hans börsformade näve.
Han varken tackade eller nickade, men lät ögon^
blickligen axelgreppet gå och talade som ut i luften.
— Operera nu försiktigt, min gosse lilla, för du
ska inte tro, jag ser mellan fingrarna för det, inte I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
