- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
135

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Trettiosju öre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

John claudius’ Äventyr •

135

Och därpå hörde jag hans stövlar marschera i
militärisk takt nedåt avenyn.

Ett par minuter stod jag paralyserad. Därpå brast
jag ut i ett ganska besynnerligt och högt skratt, utan
minsta hänsyn till den stora och breda avenyn, vars
fattiga fasader inrangerats under namnet Tullgatan —
gudarna vete varför. — Kanske ändade det optiskt
ståtliga perspektivet — vars bakgrund utgjordes av
Bourg-tals måleriska pyramidmassa — med en gammal
tullport. Men jag vände och ältade fortfarande i min,
i det avseendet oprövade och föråldrade hjärna endast
en tanke.

Det är behagligt för oss söndagsbarn att få
applåder i maskeraden från galleriet — från dem, vi se ned
på. Men — och visserligen se vi icke upp till våra
tjänare, men betrakta dem, eller åtminstone deras syn,
som utslag av »v å r t», och vår egen personlighet —
det är en så kallad avgrundsskillnad när våra tjänare
misstaga sig på synvinkeln. Ty de representera ju oss,
vår grad, vår nivå, vår domstol. Aldrig, varken förr eller
senare, hade jag så tydligt känt, vad en präktig kikares
stora och lilla ända betyder. Samma objekt kan
förstoras och förminskas — alltid, alltid! Det beror bara
på hur man vänder kikaren...

Men jag blev hastigt allvarsam. Situationen var icke
munter. Nu var emellertid min plan klar.

Jag sände ett avskedets osynliga marconitelegram
till mina bröder uppe i Stockholm, till min stackars
mor, som redan glömt mig, och till de akvareller och
utkast i minnets skissbok, vilka jag icke glömt, men
som redan blivit mig fjärrbilder. — Jag beslöt att
nedstiga, innan frigörelsen, i de osaligas boningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free