Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 203
ståltrådsstaket, inhägnande en bit banvall, eller en
grop, full av sönderslaget tegel, tomma konservburkar,
tombuteljer. Långt bort kom ett godståg.
Jag drev omkring.
I en morgonkrog sopade man golvet. Ett par
gestalter smögo in genom dörren.
Lokomotiv visslade. Kolarbetare gingo förbi i flockar.
Senare kommo skolbarn, fattiga, dåligt klädda,
frysande, gråtande. Deras träskor slamrade, då de
sprungo över en stenviadukt. De voro sent ute och
rädda för vad som väntade.
En rad halmlass körde långsamt upp, som en
karavan. Lassen förstorades i dimman till väldiga hus. De
drogos av åsnor, vars bleckbjällror skallrade tomt och
entonigt.
Men Bourgtal syntes ej. Dimman dolde berget. Här
var en gränspåle, blå och röd. Och därborta skulle
en svart och vit stå. Där låg kurfurstendömet.
Trots min trötthet fortsatte tankarna som i en
karusell att köra runt med bilder från villan. Än såg jag
grevinnan, än brumbasen Fritz.
Nu orkade jag ej mer. Men var var jag?
Jag såg mig omkring.
Samma obeskrivligt tröstlösa perspektiv som endast
en Vorstadt kan uppvisa: långa fasader, början av
proletärgator, öde fläckar och höga brandgavlar. Grönt
gräs, svett som av brand, mellan makadamytor och
tuktad sten.
Vid en vägutstakning stod en gatunamnsskylt.
Hallavenyn, läste jag.
Det var här de nya hallarna skulle byggas.
Och nu såg jag, att spridda kring platsen lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
