Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
henning berger
den miljö, som omgav mig. De många stora rören,
som utan plan lågo avlassade, kunde tros vara
ruin-lämningarna av en forntida stad, begravd i sanden,
men nu åter utgrävd. Stora tempelpelare,
kullstör-tade... Och de förfärliga visslingarna, vilka skuro
genom märg och ben, voro skrin av schakaler...
Bourgtals massa, dold i töcken, steg upp som en
hotande samum.
Men stämningen lämnade mig. Jag mindes
gårdagen med de hemska dödsfallen, den mystiska pesten.
Och jag önskade tala med Solschinsky. Även magen
krävde sin rätt, det slet i den av hunger. Och
olycksfågeln Benny? Genom sina vilda skräckåtbörder kunde
han lätt ha uppväckt en polisbetjänts rädsla för smitta
och blivit oskadliggjord, det vill säga internerad.
En känsla av osäglig olust grep mig, jag stödde
mig mot närmaste ledningsjätte, blundade och önskade
mig insomnad för alltid, utan drömmar, utan
uppvaknande. Jag erinrade mig en engelsk skådespelare,
vilken jag sett kort före hans död, och vars tragiska
tonfall i Hamlets berömda monolog stannat i mitt öra.
Ja, jag hörde honom nu:
— to sleep —
no möre; — and, by a sleep, to say we end
the heart-ache — — —
To sleep! perchance to dream — — —
Att sova...! Var jag vaken, eller sov jag sedan
länge? Det hjälpte icke, att jag öppnade ögonen
och gnuggade dem, meningslöst som lerkolosserna
lågo strödda syntes mig dagarna — bitarna ur livets
byggnadslåda, kastade kring mig, och jag hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
