Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 207
kunnat sammanfoga dem till något. Jag tillhörde
sovar-nas släkte.
Jag öppnade hastigt ögonen — det var någon som
betraktade mig, jag kände det. Kände det i nacken.
Men ingen syntes.
Som för att pröva mina sinnen slöt jag på nytt
locken, lutade mig ännu mer mot rörkolonnen, lät
huvudet sjunka mot armen och drog andan i
slummertag.
Då hörde jag en ihålig stämma, en röst som ur
ett valv, vilken sakta men tydligt sade:
— Borsati!
Än engång:
— Borsati!
Drömde jag?
Med ett ryck stod jag upprätt.
Utkantsnejden låg tom som förut.
Min nervösa blick kretsade som en mås på fiske
kring dimriket och fann intet. Men hjärtats dunkning
sade mig, att inbillningen denna gång ej spelat mig
ett puts. Någon hade två gånger uttalat det
ödesdigra namnet.
Och ofrivilligt eftersade jag högt:
— Borsati...
Det dröjde några sekunder. Därpå ljöd det igen,
men avlägsnare ehuru lika tydligt som förut:
— Borsati!
Gripen av en idé ropade jag tre gånger,
artikulerande till överdrift:
— Yanka, Bibi, Bibi Yanka!
En lång, utdragen, hånande vissling, åtföljd av två
korta, gälla piptjut, var allt som svarade mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
