Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 235
på en landsväg av ett par karabinjärer i dåligt humör!
Det hörs, att du inte opererat bland oss lägre
kamrater, kära aktör!
— Men vi kunna inte se?
— Det finns väl elektriskt ljus.
Ja, det fanns. Men vore det icke antagligt, att
ledningen nu var avstängd?
Äventyrets upptagande stod med ens för mig i
hela sin riskabla glans. Vad var det jag tänkte
företaga mig? Ett inbrott i en furstevilla i sällskap med
en ökänd tjuv? — Jag hade verkligen nått långt.
Plumsat i, dragits ned på djupet, gått till botten
och ville nu gräva mig vidare ned i muddret.
Jag stannade.
— Benny, sade jag allvarligt, det här går ej!
Men min följeslagare nekade att taga mig allvarligt.
Han trodde, jag var rädd för yttre vanskligheter.
— Hundar? Det upptäcka vi på avstånd genom
deras skall. — Rävsaxar och fotanglar? Det är min
käpp van att undersöka...
Det var, som fördes jag i sömngång vidare på vår
nattliga stråt. Förnuftet skrek inom mig sitt varnande
håll! men jag leddes fram i blindo och mot min.vilja;
underkastad ett inflytande, jag icke kunde förklara.
Nu susade det över våra huvuden. Det var den
första morgonvinden, som spelade i de tomma
kronorna i villa Waldenbourgs allé. Vi voro tätt vid
målet.
— Minns du något från förut?
Det var Bennys röst, som viskade, men orden läto
i mina öron så besynnerliga, att jag endast kunde
upprepa dem:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
