Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 henning berger
italienska futuristernas och divisionisternas
konstprodukter.
— Vad kan klockan vara? undrade jag.
Utan tvekan svarade Benny, som om han sett på ett
kronometerur:
— Hon är tio minuter över halv fyra.
Vi ropade adjö till gubben, som med stort besvär
började leda hästarna in på en osynlig väg åt vänster,
och fingo ett brummande till svar. Så traskade vi
norr ut.
— Det gick ju bra, sade Benny, det var väl nästan
soin att åka i automobil?
— Det var värre, sade jag rysande.
Under tystnad vandrade vi vidare, ökande takten för
att få blodet i cirkulation. Vägen var utmärkt, en av
Waldenbourgs förtjänster. Landets bilindustri har
åstadkommit underverk i chausséer.
Ibland slog min påk emot en telegrafstolpe, stundom
prasslade det i några buskar. Jag mindes timmerhögen,
där jag suttit och drömt om Nina, till dess de båda
ryttarna väckt mig ur mina funderingar. Det borde
vara ungefär här, tänkte jag.
Ännu en stund gingo vi i egna tankar, Bennys
förmodligen kretsande om »blankt skrot» och mina
nystande upp den äventyrshärva, i vilken jag för ett
par månader sedan trasslats in. Skulle jag kunna reda
ut garnet, eller skulle det strypa mig? Vad väntade
på mig i villan?
— Benny, sade jag, vi ha ju inte ens en blindlykta.
— Nej, guskelov, var svaret, det är bland det
sämsta, man kan ha på sig — liksom kofot, dyrkar,
borrar, dynamit och så vidare — när man häktas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
