Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Nina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr •
245
skande reträtt. Boy hade vaxtändstickor och tände
en. I det dåliga skenet såg jag, att vi voro i ett
litet rum med asfaltgolv, där efter väggarna på smala
ribbor lågo, strutvis trädda i varandra, oändliga
massor av blomkrukor, från små lilleputtskärl till så stora
baddare, att Boy kunnat planteras i dem.
Benny gav till ett utrop:
— Men kors i — det är ju en nigger!
Pojken, som lyckats tända en rund
kuskbockslanterna, vilken legat på en hylla bredvid
trädgårdssaxar och buntar med stödpinnar, väste, skummande
av raseri och med blixtrande ögon som en arg och
galen bandhund:
— Tig, tig, tschig — tschig —
Han kunde icke uttala ordet i harmen över den
oerhörda kränkning, som benämningen nigger innebar.
Trots vår situations allt annat än trygga tillvaro
måste jag le.
— Tyst, Boy — och du, Benny, skall komma ihåg,
att Boy icke är neger. Han är en färgad gentleman.
Ha ni för resten sett varandra förut?
(Det var ungefär som att stifta fred mellan ett par
hundar av olika ras.)
— Det skulle ha varit i »Sårfebern», sade Benny
dröjande — nej, jag tror inte det ändå...
— Jag har aldrig sett er förut, sade Boy bestämt,
och jag har aldrig haft någon feber.
De stirrade iakttagande på varandra, och det
förekom mig som om i detta stumma fixerande låg en
tyst varningsåtbörd, att de icke borde röja varandra.
Jag kände mig med ens övergiven, obehagligt osäker
och underligt förvirrad. Vad ville jag här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
