Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Nina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
henning berger
— Var är den lilla röda hallen? frågade jag för
att visa mig ogenerad.
Boy lyfte lyktan högt över huvudet.
— Den är stängd härnere, svarade han, vi få gå
upp växthustrappan (han öppnade en mattslipad
glasdörr), palmhuset är här till höger men står tomt.
En trappa upp kunna vi gå stora trappan som för
till grevinnans matsal.
— Jag vet, sade jag kort, marsch, nu!
Vi stego uppför en spiraltrappa av järn, vars
ornament var gröna vinranksblad i gjutna stiliseringar.
Däruppe var en liten altantambur. Från den kom
man ut i mittelhallen, som förmodligen om sommaren
var ett samtalsrum och promenadgalleri. I bakgrunden
gick en rak trappa upp till takvåningen. På ömse sidor
om denna voro stora, låsta ekdörrar — entréerna till
dubbelnedgångarna.
Boy såg frågande på mig.
— Vidare! sade jag endast.
Vi gingo upp Bibi Yankas officiella uppgång.
Matsalsdörren i den breda korridoren var olåst. Den
förgyllda nyckeln var icke ens omvriden.
— Det ser märkvärdigt ut, sade jag, det vete
gudarna, hur det hänger ihop ...
Men mulattpojken öppnade lugnt dörren och lyste
in. Här kände han sig hemtam.
Han höll upp dörrhalvan på betjäntvis och gjorde
en liten bugning. Det verkade lustigt nog under
omständigheterna.
Och kuriöst var det i sanning att iakttaga Benny.
Han vred och vände sig i alla riktningar, förvillad
av de många dörrarnas perspektiver — ty nu voro åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
