Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Äventyrens vrångsida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 265
— Då jag mötte er i parken som — som —
— Säg ut, sade hon rodnande.
— Uppriktigt: det kan jag inte! Ni liknade en
idealiserad bondflicka, en sådan man kan drömma om,
men som icke finnes...
— Vi fortsätta. Dagarna innan katastrofen på
Gen-talexpressen hade Bibi lyckats övertyga sin höge
beskyddare att ett giftermål vore nödvändigt. De skulle
vigas i hemlighet i ett litet gränskapell och de fyra
vittnena anskaffade prästen. Dagen var fastställd till
dagen innan höstinflyttningen till Langen. Det skulle
heta att grevinnan företog en lång ridtur för att taga
avsked av landet och sommaren. Fursten skulle man
mena vara avrest i bil till slottet i staden.
Minor och kontraminor tycktes vara sprängda. Bibi
skulle segra.
Då ingrep ödet.
Det tåg, som medförde löjtnant Yanka-Borsati på
väg till oss med en hemlig mission, hade också i
kupéerna herr Claudius, herr Borsati och bankiren
från Wien.
— Ursäkta! avbröt jag, men denne »bankir», som
han kallade sig, var slavhandlaren Dohm! Nu förstår
jag!
Men Nina skakade på huvudet.
— Den Dohm, ni hela tiden i er historia talat om,
känner jag icke, och vad »slavhandel» beträffar, är
idén barock. Er herr Olschansky, eller vad gubben i
Gental heter, har grundligt misstagit sig. Men låt mig
fortsätta!
Vid dessa hennes ord gick det runt i huvudet på
mig. Om Dohm ej spelade någon roll, vad betydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
