Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Skelettet i skrubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 273
annars, om han fått hållas i fem minuter till, skulle
ha för alltid utplånat från jorden denna rävperuk,
och han såg förebrående på mig. Han hade just
nickat till över den sista skvätten madeira, sade han,
då helt oväntat en osynlig dörr öppnat sig i väggen
och han till sin gränslösa förvåning såg i stället för
mig en spöklik skepnad utan huvud. Innan han hunnit
hämta sig, hade denna ryckt till sig vinbuteljen och
måttat ett dråpslag mot hans huvud. Slaget träffade
axeln, men Benny inväntade ej bättre sikte utan stämde
i med alla de visslingar, han kunde, samtidigt han lät
främlingen känna livtag och dödsnyp av alla de
utvalda sorter, som Sårfeberns folk ständigt har på
lager. Och striden förlades till våningen inunder, i det
att bägge föllo utför en trappa genom lönndörren
(vilken ledde till samma gång, som den så kallade
serveringskorridoren) och vidare in genom en
stängande panel.
Bastien såg nyfiket på mig, men stod stum och
orörlig, så fort han hört, att jag i villan var
tillsammans med Nina.
— Spionerade du på mig i går? kunde jag ej
avhålla mig ifrån att fråga.
— Det var på frökens befallning — om jag
händelsevis skulle se er i stån! mumlade han. — Och jag
fick ej visa mig — icke på några villkor...
Dessa ord fyllde mig med en dum glädje. Ninas
intresse för mig tycktes mig innebära alla slags löften,
och det var med nästan munter ton, jag befallde
Benny och Bastien att vara vänner och följa mig ned.
Jag kom in köksvägen, sade betjänten, och hörde
snarkningar —
18. — Berger, John Claudius’ äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
