Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Skelettet i skrubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 henning berger
Rädd att osämjan skulle bryta ut på nytt, avbröt
jag:
— Bor du härute med fröken?
— Vi ha bott i gamle herrns flygel, fröken, två
jungfrur och jag, sen en vecka. Det var något som
fröken sökte —
— Det är bra!
Och tyst fortsatte jag:
— Ah, ni söka således alla något! Skelettet i
skrubben. Och för vem söker Boy, då han ljugit, att han
tjänar Nina, och då han dock faktiskt är avskedad
från Bibi Yankas äventyrliga hushåll?
— Vi måste ut, sade jag till Bastien.
— Genom köket! ropade han till svar, springande
före mig.
Vi följde.
Ute var varmare än inne i hallen, åt trädgården
var lä, och snön föll stilla och len som bomull. Men
vid första knut kom en rå pust, och det var som om
en osynlig skara kastat isbollar i våra ansikten.
Vi kommo runt och fram till fasadterrassen.
Här visade sig en tragikomisk scen.
Liggande på marken fasthöll Boy, alldeles
översnöad, så att hans ansikte tedde sig som en
bläckfläck på en bordduk, krampaktigt ett par ben genom
att själv slingra sig runt dem som en stor ål. Dessa
ben tillhörde en gammal man i ett plagg, som
närmast liknade en trasig nattrock, och nattrocken gjorde
förtvivlade ansträngningar att komma lös, men måste
använda sina armar till en omfamning av en trädstam
för att icke falla ikull. Boy hade tystnat, men
nattrocken läste i jämrande och. snörvlande ton långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
