Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Mot livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 289
goddag till mig heller! Fy så ovänligt! Var så god
och var snäll bara och hälsa nu: goddag — nå, vad
heter jag?
Jag stirrade på den unga flickan. Hennes livliga
mun med de fylliga och röda läpparna liknade i sin
blodrikhet en liten miniatyrbiff. Hennes röst hade klang
som ett skogseko — det låg allvar bakom de lätta
orden.
— Vad heter jag? upprepade hon.
Jag såg i luften fyra bokstäver — ett N, ett I,
ett N, ett A.
— Ni — började jag.
— Å, visst inte avbröt hon, var snäll och låt mig
slippa höra mera talas om den där Nina. Nu ha vi
nästan var dag varit tillsammans i snart två månader,
och ändå vet inte doktorn vad jag heter. Se så,
engång till!
Jag såg i luften de fyra bokstäverna och nu
ordnade de sig på annat sätt.
— Anni, sade jag.
— Ja visst! Se så duktig doktorn är i dag. Och
vad är det för en god liten snaps, jag har här i
glaset?
Hon lyfte från brickan det lilla gramglaset, som
till tre fjärdedelar var fyllt med en vätska, brun som
müncheneröl.
— Det är gift, sade jag.
— Ä, prat! Vad är det som doktorn får sex gånger
om dagen?
— Det är likör.
— Nej, hör nu doktor Claudius, nu vill jag inte
mera höra på alla inbillningar! Vad hette nu i alla
19. — Berger, Jolin Claudius’ äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
