- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
109

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

baka för den våldsamma människovågen;
följaktligen såg han sig fastlåst på sin plats,
så att intet annat återstod för honom än att
göra sig så smal som möjligt. Häruti fogade
han sig visserligen, liksom man finner sig
i ett naturfenomen, men vid sämsta humör.
Plötsligt ryckte han till och spände öronen.
Orden »Påfågeln», »uppasserskor», »kurtisera»
hade nämligen nått honom. Och då hau vände
huvudet i riktning däråt, varseblev han en
lång lymmel med sned torskmun och
utstående öron, hal som en daggmask, vilken han
tilltrodde att kunna hava sagt dem. Faktiskt
rullade han de lystna ögonen, under det han
småpratade. Obehagligt berörd ämnade
Conrad just vända sig hort, då han tyckte sig
höra: »den vackra Anna på Påfågeln». Ja,
sannerligen, sade icke kräket det ännu en gång,
fullt tydligt: »den vackra Anna på Påfågeln».

— Ni där borta! Nämn icke min systers
namn med er smutsiga trut, befallde Conrad
barskt i det han for upp, så strävt och
förolämpande, att han själv förvånades däröver;
tonen var som en örfil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free