- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
110

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Daggmasken vände sig långsamt om, icke
synnerligen förvånad, betraktade
motståndaren en god stund med en lurande blick ocb
återtog sedan med slapp röst: — Man säger
ju rakt ingenting ont om er syster, icke det
minsta, tvärt om.

Härmed inbillade sig Conrad, att saken var
avgjord. Men den andre släppte honom icke
vidare med sin lömska blick.

— Man får ju till och med uttala Guds
namn, mumlade han, då måtte väl också
jungfru Rebers namn vara tillåtet. För resten är
hon ju blott en människa liksom vi. Eller
vad eljest?

Och allt jämt gjorde han surmulet nya
ansatser, under det att Conrad föraktligt vände
sig bort, med dock i hemlighet lyssnade,
liksom en tiger, som retats, men ännu så
länge behärskar sig.

— En mun behöver väl för den skull icke
vara smutsig för att den äter grovt bröd i
stället för vetebröd. Det finns munnar, som
äta kyckling och ändock äro smutsiga. Ocb
vidare: — Om man också är rik och har en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free