- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
134

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skonsamt, i det han samtidigt reste sig.
Således, Jucunde, vad är jag skyldig?

Hon trutade med munnen och kastade
fientliga blickar på portmonnän, som han tog
fram.

— Jag har ännu något viktigt att meddela
er, invände hon allvarsamt med gållik stämma,
men först måste ni sätta er.

Sedan han så motsträvigt satt sig ned,
vände hon sig plötsligt emot honom och såg
honom rakt i ansiktet med jättestora ögon,,
vilka hotande stirrade på honom som
mynningen av en ofantlig dubbelbössa, i vars inre
eld och svavel bodde. Och medan han häpen
undrade, vad detta betydde, sköt sig
försåtligt ett ben över hans. — Stanna hos mig
i kväll, viskade hon.

Hans blod råkade i svallning. Dock gjorde
han våld på sig, såg bort och skakade nekande
på huvudet.

— Men jag vill, att ni stannar, jag vill det,
viskade hon enträget och smög sig ännu
närmare honom. Nu började han strida. Men
lians egen natur ville svika honom i kam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free