- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
258

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som släpar med sig sina plågoandar såsom
börda.

— Släpp mig, flämtade han, släpp mig fram
till min son! Jag vill komma till min son.

Dessemellan for han ut mot döden, som
mot en överrättsdom, intygande sin rättvisa
sak och.1 bedyrande sitt försonliga sinnelag.

— Jag begär ju ingenting mera för mig!
Han har ju nu allt, vad han vill! Men
då han genom människogatan fick syn på
sin dotter, lutad över den döde, skakade han
huvudet som en tjur. Skall han då aldrig
i tid och evighet göra mig annat än
bekymmer ! vrålade han.

Då vände Anna långsamt mot honom sitt
sorgsna ansikte, vilket en liv och död
trotsande kärlek förlänade en överjordisk
skönhet.

— Se, far, där är nu vår Conrad, sade
hon med mild melodisk, ödmjuk röst, under
det att hennes mun darrade konvulsiviskt.

Han ryckte sig våldsamt lös och’ linkade
fram till kroppen. Han ville kasta sig ned,
men hans svullna leder vägrade lyda viljan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 7 07:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free