- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
259

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han stapplade på sina tjocka, klumpiga
ben fram och åter framför den döde, lik en
sårad elefant. Plötsligt stötte han
ursinnig doktorn för bröstet. — Gör honom
levande! Gör honom åter levande! röt han.

Doktorn satte upp en prästerlig min emot
honom. — Göra levande, sade han högtidligt,
står tyvärr icke i vår makt.

Men från muren kastade Catliri med vass
ton åt honom: — Nej, att göra honom levande
är nu för sent! Ni borde begagnat er därav,
då det ännu var tid!

Anna for upp och slungade mot Cathri
en blick, skarp som ett spjut.

Under det man förgäves försökte få den
gamle därifrån, övergick hans raseri
plötsligt till en klagande jämmer. Han hade fått
se sin hustru, Påfågelvärdinnan, som med
darrande knän, mera glidande än gående,
trevade sig fram längs väggen runt om hörnet
från bysidan. — Är det verkligen sant?
viskade ångesten ur hennes slocknade ögon.

Då tavlan: folksamlingen omkring en viss
osynlig, hemsk punkt, skuggorna av ofärden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free