Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
CARL LARSSON
kortast möjliga tid. Tavlan skänkte han till ett
välgörenhetslotteri.
Men det resestipendium, som enligt naturens ordning
och akademiens reglemente borde följa efter denna
utmärkelse, det var och förblev upptaget av andra och det
föll aldrig på Carl Larssons lott. Han reste ändå till Paris
med en sammanillustrerad reskassa och med uppsåt att
måla och bara måla.
Det var en stark jäsningstid då inom måleriet, gammalt
och nytt tävlade om makten, och nya synpunkter fordrade
utrymme, tidens egna tankar och känslor krävde plats i
konsten, som så länge levat på kvarle vor från gångna
epoker. För de svenska ungdomarna, som snart sagt
mangrant samlades i Paris, sedan de sluppit lösa från
akademien hemma, var det en tid av soluppgång, hänförelse,
jäsning. Det man lärt hemma eller i Düsseldorf eller i
München, det måste slopas - nya tag, ut ur ateljéen,
ut i naturen att fånga verkligheten och flytta henne in i
konsten!
Den
Det blev en arbetets tid, men arbetet sköttes av olika
lynnen på olika sätt. Larsson hörde till de otåliga, till
dem som brunno av lust att kasta sig in på stora,
överraskande ämnen och slå en värld med förvåning.
första duk, han spände upp, var tre meter hög och
framställde en scen ur syndafloden med figurer i dubbel
kroppsstorlek nogare bestämt skulle den föreställa »de glada
syndernas skald, som sjunger en sång till den sjunkande
solen».
Men det ville inte gå, svårigheterna väckte tvivel,
arbetet blev allt annat än lugnt och normalt, underlaget
av naturkunskap var för svagt, och när man ej alltid
hade pengar att betala modellerna med, så hjälpte
varken fantasi eller ärelystnad. Ett damporträtt mörkt
hållet knästycke, stående som han hemsände 1877,
var nog det bästa, han den gången åstadkom i Paris. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
