Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON
37
han bland annat sökte. Efter de många fantasibilderna
med motiv ur saga och historia ville han behandla i stort
ett för den innevarande dagen typiskt svenskt motiv.
Tillfället erbjöd sig, då föreningen Konsten i skolan beställde
en väggmålning för norra latinläroverket i Stockholm. Prins
Eugen och Bruno Liljefors åtogo sig att pryda två andra
väggar i samma lokal med svenska landskapsmotiv, Larsson
ville utföra en bild ur skolgossarnas liv, och så bestämde
han sig för att måla ett motiv som han iakttagit och som
då gjort starkt intryck på honom: gossarnas korum under
en utmarsch på Ladugårdsgärde i närvaro av lärare och
anhöriga.
-
I den friska vårdagen stå de uppställda - allesamman
äro porträtt en sjundeklassist läser bönen, de närvarande
civila med rektor i spetsen blotta sina huvuden, bland
åhörarna synas både åldringar och småttingar, den lille
trumslagaren från Göta garde, som jämte kompanichefen
representerar den riktiga armén, står kavat och tvärsäker i
känslan av sin värdighet, den blågula fanan vajar sakta
för vårvinden och bakom den blå viken synes staden med
sina husmassor och sina tornspiror höja sig mot den klara
himlen. Den stämning, han vill få fram, söker konstnären
ge gestalt i en personifikation av bönen, en helt ung flicka,
vitklädd, med en lilja i sin hand och omgiven av
blomster, stående mitt i bilden. Tavlans plats var på förhand
bestämd, den skulle målas på ett väggfält, i vars mitt en
dörr skjuter upp.
Platsen ovanför denna dörr, som delar
kompositionen i två partier, syntes honom lämplig för denna
dristiga allegoriska tillsats, som han höll fristående från
det övriga även på så sätt att den vita flickan var hållen
i en större skala än figurerna nedanför och att blommorna,
som omgåvo henne, voro strängt stiliserade. En gång
väckt flög konstnärens fantasi vidare, och han lät små
näpna änglahufvuden sväva i vårluften omkring denna
bönens ängel, ja, en flock små leende keruber tumlade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
