Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON
41
solida kunskap, förvärvad och uppdriven under det
rastlösa alstrandets år, hans säkra och lätta hand, hans
subjektiva smak och hans böjelse för pikanteri, stilisering,
experimenterande.
Det ståtliga porträtt av August Strindberg (1899,
Nationalmuseum) står som ett gott prov på monumentalt
teckningssätt, de följande, likaledes med pensel tecknade
porträtten av Johanne Dybwad, Selma Lagerlöf m. fl. på
hans förmåga att i få drag ge en vacker och nobel
karaktäristik. För en stilisering, sådan Larsson är ensam om,
är den i olja målade helfigursbilden av fru S. Thiel
(utställd 1901) representativ den unga smidiga damen i
och mjuk svart dräkt kommer långsamt gående
framåt över golvet, blicken är strålande riktad rätt emot
någon på tavlan ej synlig person, mot vilken också
munnen ler. Och händerna göra en lustig och ögonblicklig
rörelse, som på ett oefterhärmligt sätt bidrager till rytmen
i figurens linjer. Bilden är ett mästerprov på Carl
Larssons förmåga av smidig, livlig och originell linjeverkan,
och även färgen I den svarta dräkten mot den
terrakottafärgade empireväggen bakom — är av präktig
dekorativ effekt.
-
På Konstnärsförbundets utställning 1901 hade denna
bild till motstycke konstnärens då nyaste självporträtt
helfigur i kroppsstorlek, inköpt för Fürstenbergska galleriet.
Carl Larsson har mer än en gång både förut och efteråt
-
målat det han sett i spegeln,
–
när han tittat i den.
Det har oftast blivit små akvareller, än har han stått och
målat, än suttit med ett av barnen på sitt knä och än
stått och med ett fast tag hållit en av de små sittande på
sitt huvud (»Brita och jag», ett gott exempel på hans
tecknings raskhet och säkerhet). Det stora självporträttet
överraskade ej genom sitt gnistrande glada lynne, ty det
är man van att återfinna i bilder, signerade med märket
C. L., utan genom den originella koloriten gult i gult,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
