Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON
43
siare, och som nordisk konstnär varken till de stilla
vemodiga, de lyriskt drömmande eller till de utmanande,
våldsamma, argsinta. Han hör till dem, som absolut
föredraga skratt framför surmulenhet och solsken framför al
drig så stämningsfullt grådask, och han hör till de evigt
unga, som med en glad visa gå svårigheterna in på livet
och övervinna dem med en ledighet, som röjer både
skicklighet och vana. Han hör till de i glädje skapande, man
känner inför hans verk att konsten är hans levnads lust
och fröjd, liksom den är hans levnads innehåll och ett
livsbehov. Han har varit pojkaktig och har blivit gedigen, han
har sitt skämtlynne oskatt i behåll men har ej saknat
känsla för livets allvar. Hans konst är manlig utan att
vara sträv och avvisande. Sin lust att vrida till naturens
former har han tuktat genom oavlåtligt energiskt studium
av den levande verkligheten. Han har visat sig vara stark
i detaljen men har likväl ej uppgivit sin egenskap av
improvisatör. Detta sistnämnda är nog allt forfarande
ordet, som ger hans konstnärskaps karaktär kortast och
mest träffsäkert. Improvisatör i smått, men också i den
stora stilen, i skämtet, men ock i fullaste allvar,
improvisatör, men full av liv, av humör och personligt
temperament.
Carl Larsson är nu ett stycke inne på femtitalet.
Vagabonden har växt fast hemma. Han som var bäst i sitt
esse i Paris och i den franska målarbyn bland
kosmopolitiska artister i knäbyxor och barett, bland trygga
bondgubbar i träskor och blida gummor i blå förkläden, han
har til dato blivit bofast i sin kyrkby i Dalarne, i en
del av Dalarne, där det varken finns måleriska
nationaldräkter eller vida utsikter över bergen de blå. Han
känner
numera föga håg att resa »ut», och om han någon
gång som händer befinner sig på främmande mark,
så börjar han med samma att längta hem igen. Parisaren
har blivit god svensk, eller låt oss säga: det har gått upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
