Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han innerligen värderade hvarhelst han
trodde sig finna dem; utan troppen af
lismare, som under nämnde egenskapers
lånade larf, intill sista ögonblicket
qvarhöll honom i mörkret, och sedan, när
ljuset inbröt, tändt vid upprorets fackla,
försvann med nattens öfriga skuggor.
I stället hade man, lika fintligt och
lömskt, som konseqvent för denna ”tropps”
enskilda afsigter, inplantat uti hans
öfvertygelse, — i hvilken ingenting kan
rubbas af hvad en gång der blifvit
rotfästadt — en monarkiskt-religiös afsky
för tryckfriheten, som, förskjuten af
Gustaf III, när hans regering blef
godtyckets, och förföljd af FörmyndareRegenten,
ej gerna kunde i Gustaf IV Adolph
finna en beskyddare mot deras egennyttiga
ränker, hvilka, till Konungens och
rikets förderf, ensamt hade sin vinning
af att ljuset ej trängde fram till
Furstens ögon. Det är långt ifrån vår
mening, att till denna kategori hänföra den
ädle och bergfäste man, till hvars kall
det hörde, att vaka öfver handhafvandet
af stränga, af orimliga trycktvångslagar.
Äfven vi veta, att Zibet i alla fall ej
var den politiska pressen benägen; men
om detta var en villfarelse i hans
begrepp: en brist — och den enda — i
hans sympatier för det sanna och sköna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
